tyresoibs.blogg.se

Floorball is not a crime

Inlägg 2

Publicerad 2017-03-26 21:32:06 i Allmänt

Det utlovades ju två inlägg vid vinst idag och ingen ska säga att Bloggfather inte står vid sitt ord! 
 
Några avslutande reflektioner borde jag hinna med...
 
1. Pärre var så jävla skön då han ger igen med samma mynt när Anton och Sebban punkterar matchen. Extra roligt att det skapar sån uppståndelse hos motståndarna. 
 
2. Kommentaren:
 - Ni springer som grottmänniskor! 
Var sjukt kul, särskilt när det kommer från en kille som själv ser ut att tillhöra Cro Magnon-släktet (se bild nedan) 
 
 
 
3. Innebandy är kul och TIBS är seriens bästa lag! 
 
//Bloggfather

Inlägg 1

Publicerad 2017-03-26 21:25:46 i Allmänt

Wow, förra inlägget lades upp 151208. Sjukt att tänka på hur mycket som har hänt sen dess! Eller, jag vet inte i TIBS är det mesta sig likt tycker jag, vinster varvas med förluster, ledartrojkan styr och ställer och Robban bor fortfarande kvar med sin mor... 
 
En sak har dock förändrats och det tror jag att ni alla lagt märke till. Jag inleder förövrigt hela inlägget med att kommentera just det. Bloggen har inte uppdaterats på mer än en säsong! Det är uselt och vidrigt och förkastligt och jag har inget annat att skylla på än att "livet kom emellan". Ni vet hur det är, jobbet ska jobbas, blöjor ska bytas, fruar/sambos/parterns/(morsor i Robbans fall) ska lydas osv. osv. Orken och inspirationen till att skriva har helt enkelt inte funnits där för yours truly, den senaste tiden. Inte förrän nu vill säga! 
 
- Vad har hänt då? undrar ni såklart. 
- Inte mycket egentligen, svarar jag då. 

Men, ibland måste man bara sätta sig ner och göra det som måste göras, skriva det som måste skrivas och bara gilla läget! För det är det jag gör just nu, bara gillar läget! Och jävlar vad jag gillar läget! Få saker får en att gilla läget så jävla mycket som en stabil innebandyseger i Stockholms innebandyförbunds lägre divisioner! Ni vill naturligtvis höra mer om detta förstår jag och det ska ni också få. Jag börjar från början så att ni får med er alla detaljer i denna sköna berättelse om mod, kraft och hjältedåd. 
 
Säsongen 16/17 för TIBS inleddes med ett gäng "stabila" oavgjorda matcher. Ralle överaskade alla (inklusive sig själv) med att i de två första matcherna han deltar i kvitterar matcher i slutsekunderna och räddar viktiga poäng. Hösten rullade sen på hyffsat stabilt men sen kom raset. Förlust på förlust på förlust.... Missnöjet spred sig i laget och ledartrojkan, fortfarande bestående av Coach B, Players Manager Antonini och Kassör Carlsson, visade noll initiativ för att leda laget ur krisen. Det skulle krävas att en ny ledargestalt äntrade arenan. Eftersom jag utgår ifrån att ni alla kan den här bloggen utantill hänvisar jag bara till det tidigare blogginlägget om den legendariska vändningen i Eriksdalshallen 2014-01-23. Det har sagts om ledare att de som klarar ledarskapet bäst är de som inte själva söker upp det. De ödmjuka personer som håller sig i bakgrunden, låter andra ta ära och heder och bara träder fram då det verkligen behövs. Då, i Eriksdalshallen kände Ralle att ledarskapet kallade, då och nu! 
 
De senaste två vinsterna, idag och den mot Lokomotiv Stockholm föranleddes av två episka brandtal av Ralle på träningen innan match. Då lagledningen stått handfallen har det varit han som klivit fram och tagit ansvar. Eldat på trupperna, lett uppvärmning innan match och lagt en tröstande hand över den som känt sig otillräcklig i hans närhet. Detta med en pondus och självklarhet som inte lämnat någon oberörd.
 
Jag tänker inte snärja in mig i några längre matchreferat utan nöjer mig med att konstatera att TIBS idag vinner rättvist och att "DET ÄR SÅ JÄVLA KUL MED INNEBANDY"
 
//Bloggfather
 
 
 
 

Bloggpappa

Publicerad 2015-12-08 23:33:02 i Allmänt

Det har hänt, livets mirakel, universums fullträff, en händelse som för alltid förändrar ens liv...

Alla som var med på söndagens match vet vad jag pratar om! JAG LIGGER INTE SIST I POÄNGLIGAN LÄNGRE! Det var ju direkt upprörande att dra familjenamnet i smutsen där längst ned i bottenslammet av division fyra mellerstas allra sämsta poängplockare. En välplacerad passning och ett mins lika välplacerat skott senare är familjens heder räddad och ordningen återställd. Matchen slutade 6-6, lite snöpligt mot ett lag som klev av matchen innan vår och gick direkt över och spelade en match till. Frågan är om ledartrojkan (som verkat lite loj den senaste tiden) nu överväger extra fyspass för att kompensera de allt tröttare ungdomarna i TIBS trupp. 
 
På ett mer personligt plan kan jag nämna att jag inte kunnat skriva på ett tag då jag varit inlagd på sjukhus. när man är sammanboende med en kvinna (ej min mor längre) kan livet ta vissa krumsprång och så har skett för oss (mest mig). Tydligen är jag för viril för att ens de mest preventiva preventivmedlen skall kunna stå emot och ett litet frö planterades i "jorden"... Sjukhusvistelsen bestod således i att efter nio månader plocka ut detta frö för att sedan påbörja arbetet med att forma en ny, förbättrad version av 95kg innebandyback, denna gång av kvinnligt kön! 
 
Eftersom flickebarnet brås på sin far påverkade hon efter ett tag sin mors välmående och ett kejsarsnitt blev nödvändigt. Väl ute märktes också att barnet ärvt sin fars tyngd och längd och långa spretiga tår. Förutsättningar ter sig goda för att TIBS damsektion inom ett antal år får förstärkning med en kvinnlig bloggfather med minst lika hård spelstil som sin far. Förhoppningsvis kan hon även begåvas med spelsinne och ett habilt skott men det får framtiden utvisa. 
 
Tiden på BB spenderades mestadels med att fråga barnmorskorna när man kunde sätta igång fysträningen och om de hade förslag på bra innebandybutiker med inriktning mot spädbarn. Efter ett par dagars envis utfrågning från min sida bestämdes att vi inte längre behövde vara kvar på BB utan fick lämna platsen snarast. Jag får alltså själv ta på mig att leta upp lämplig litteratur och handelsplats för dessa behov. Självklart kommer jag dela med mig av mina fynd här i bloggen så håll utkik. 
 
Jag lovar också att fortsätta rapportera från det dagliga händelserna i TIBS och om ledartrojkans krumbukter. Det är inte min målsättning att detta ska bli någon familljeblogg eller pappaforum. Sånt får andra syssla med, denna blogg kommer för alltid vara tillägnad den största kärleken i mitt liv. (åtminstone officiellt) 
 
Må gott! 
 
//Bloggpappan

TIBS Publiklaget!

Publicerad 2015-10-11 21:02:34 i Allmänt

Vissa lag går in, spelar av sina matcher med godkänt resultat och åker hem igen. De gör sitt jobb på plan, stabila insatser ner på individnivå och klättrar uppåt genom serierna utan någon till synes större ansträngning. Innebandyn de spelar är närmast mekanisk, passning - passning - mål. Tekning -passning - rusch - mål... Visst de vinner matcher men var är glädjen? Var är omtanken om publiken var är känslan för den riktiga innebandyn? Den som spelas på innergårdar över hela Sverige? Den som spelas på samtliga fritidsgårdar från Ystad till Happaranda? Den skitiga, ångestladdade, glada men ändå så krampaktiga bandyn som håller publiken på tårna, den skapar matcherna som aldrig känns helt avgjorda, den som skapar upplevelser du annars måste uppsöka tv-soffan, biografen eller möjligtvis ditt lokala bibliotek för att få uppleva! 
 
TIBS spelar en sådan innebandy! Den är allt annat än mekanisk, den är oberäknelig, stundom loj, stundom explosiv. Den håller publiken på tårna, en fyramålsledning med 20 minuter kvar att spela är aldrig en garanti för vinst. Ett sexmålsunderläge inför sista perioden på bortaplan är inte en garanti för förlust! TIBS är aldrig säkra vinnare och aldrig säkra förlorare och det är därför publiken älskar oss! 
 
Dagens match var självklart inget undantag, de 7 tillresta åskådarna skulle få sig en upplevelse värd bensinpengarna ut till förorten! Matchen började stabilt och TIBS tog ledningen, Pether storspelade i målet och målen framåt fortsatte trilla in som de skulle. Inför sista perioden ledde TIBSarna med 3-0 och för ett tråkigt lag skulle det se ut som ett bra läge för vinst...
 
MEN TIBS ÄR INGET TRÅKIGT LAG! Publiken skulle inte få en bekväm resa mot segern, de skulle svettas och pinas som spelarna på plan! 3-1 ramlar in efter dryga tre minuter spelade av tredje perioden. TIBS replikerar med ett 4-1 mål efter dryga 12 spelade minuter och det är nu man väljer att lägga in den sista publikväxeln. En för dagen något trött Bloggfather (Jag hade varit på tre olika möbelvaruhus och provsuttit soffor och tittat på köksbord) missar en enkel rensning och släpper förbi sig en boll till motståndaren som enkelt placerar den i mål bakom en storspelande Pether, 4-2. Det ser fortfarande ut som om läget är under kontroll och ett tråkigt lag hade kunnat spela av matchen till en fortfarande rätt stabil vinst. 
 
MEN TIBS ÄR INGET TRÅKIGT LAG! Med fem minuter kvar att spela hugger Coach B efter motståndaren och missar både boll och motståndare fatalt. Klubban slår i backen och lite i luften och utvisningen för slag känns självklar (för ingen utom mannen med pipan). På den efterföljande frislaget petar Bar Central in 4-3 målet och TIBS har nu publiken precis där de vill ha dem. Ingen gäspar, ingen vågar gå på muggen uppmärksamheten är total och stämningen går att ta på. Självklart håller TIBS undan de sista fem minutrarna trots hård press från Barpersonalen. 
 
Segern kändes tillslut rättvis och sådär skönt krampaktig som riktig innebandy ska vara. Publiken gick ut på stappliga ben och hade fått sig en upplevelse de i mina ögon faktiskt borde varit värd att betala för och TIBS fick med sig 3 sköna poäng och åtminstone ett plus i målskillnaden... 
 
Vinst = innebandyklipp och idag blir det Mattes förstamål som fick inleda dagens thriller! 
https://youtu.be/RBQIElq8zLM
 
 
 
//Bloggfather

Vår borg!

Publicerad 2015-10-04 15:21:19 i Allmänt

Eriksdalshallen, en plats där drömmar förverkligas, och krossas. De mörka katakomberna under arenan gömmer både glädje och ångest, ilska och skratt. TIBS gillar Eriksdalshallen, det är VÅR hall. Där är det vi och ingen annan som bestämmer! 
 
Det var därför ett osedvanligt taggat gäng som släntrade in på arenan 45 min innan matchstart. De civilt mer framgångsrika spelarna som inte behövt bosätta sig i förorten utan kan bo närmare innerstan var av naturliga skäl först på plats. Ledartrojkan eller "pöbeln" kom något senare men var inte sena med att snabbt sätta upp en vinnande strategi. Coach B lös med dock med sin frånvaro, det ryktas om att han vänstrar med andra lag men det är inget som jag väljer att skriva om här... 
 
Kassör Karlsson och Lagledare Wågström satte en offensiv uppställning med tre backar och tre rullande kedjor. Något som skulle visa sig vara ett vinnande koncept. Matchen var dock trögstartad för Tibsarna som trots intensivt kämpande inte lyckades få bollen i mål. Det fick däremot motståndarna, jag har glömt vad de heter men det kan ni säkert googla fram själva... Ett självmål trillade in för TIbs som därmed hamnade i underläge. Det skulle dock ändras på när Tibs egna bröderna Sedin, i detta fall bröderna Wågström, (det är inte bara utseendemässigt de är att jämföra med Sedinarna) efter lite brokigt samarbete får till en kvittering. Anton gör det långsamaste avslutet jag någonsin sett på en innebandyplan efter en framspelning av brorsan och bollen hasar sig snöpligt in bakom en förtvivlad motståndarkeeper. (Jag har i efterhand fått höra att min beskrivning inte stämmer, att detta mål gjordes av helt andra personer men eftersom jag redan skrivit det och jag inte pallar att ändra får det stå kvar och bli en del av den officiella historieskrivningen) 
 
Det var kvitterat 1-1 efter första. Bara någon minut in i andra åker Tibs på sin andra snyting. 2-1 slinker retsamt in för motståndarna och man får jaga igen. Det skulle dock Matte råda bot på, äntligen fick han smaka nät och 2-2 kändes inte direkt orättvist. Nu började det även bli lite dålig stämning på plan. Den annars alltid nästan sjukligt timida Zäta höjde rösten och beklagade sig över hårt spel. Den hårdare attityden på plan var dock mest till Tibs fördel då det gav möjlighet till flera PPn som utnyttjades till max i sista perioden...  
 
Som helt utspelades i Tibs favör. 2-2 blev tillslut 4-2, rättvist men det hade också kunnat göras fler mål från Tyresös hjältar... 
 
 
Oavsett var hedern räddad, borgen oskadd och glädjen och lättnaden i omklädningsrummet gick inte att ta miste på. Robban drog efter duschen till en glädjedans med en stolpe i omklädningsrummet som inte lämnade något åt fantasin. Matte delade frikostigt med sig av sin schampoflaska och Orran snackade om att ge sig ut på stan och fira med en Sibyllaburgare! 
 
Jag, Bloggfather hade ju utlovat traditionsenligt blogginlägg efter matchen och det Bloggfather lovar det gör också Bloggfather! I samband med detta tänkte jag också passa på att ta upp den gamla traditionen att bjuda på ett coolt innebandyklipp från den världsomspännande Dutuben! Personligen kännde jag att jag inte levererade det jag skulle på plan idag så det är med viss ödmjukhet jag delar med mig av detta klipp. Jag ska själv sätta mig ner och detaljstudera det för att undvika att bli bortdribblad i framtiden! 
 
https://www.youtube.com/watch?v=v5_0gHds6GQ
 
Allt gott! Träning på tisdag! Länge leve Eriksdalshallen! 

Hemberedskap!

Publicerad 2015-09-22 23:35:51 i Allmänt

Vi lever i oroliga tider! Rysslands allt mer aggressiva hållning till sina grannländer har gjort att vår annars så lugna lilla vrå av världen återigen känns hård, kall och otrygg. På den gamla goda tiden hade ju Sverige ett försvar som faktiskt kanske kunde bjuda åtminstone lite motstånd mot en eventuell angripare. Vi kan dock tyvärr konstatera att sen jag 2013 fick besked om att jag inte längre är krigsplacerad inte heller har ett försvar värt namnet.
 
Krisen behöver inte heller komma i form av ett krig, det kan handla om naturkatastrofer så som strömavbrott, översvämningar eller vaktmästarstrejk. Orsakerna kan vara många men följderna riskerar alltid att bli katastrofala. Föreställ er själva ett scenario där Stockholmsområdet drabbas av översvämning och samtliga länets idrottshallar blir obrukbara. Eller ett annat där en omfattande konflikt på arbetsmarknaden gör att samtliga Sveriges skolvaktmästare låser hallarna och bildar kedja kring entrérna.
 
Du måste därför fråga dig själv, hur förberedd är jag om krisen kommer? Har du t.ex. reservbandyklubba, mål och svettband lätt åtkomligt och i vattensäkrat emballage i din bostad? När krisen väl slår till kan det redan vara försent och då är det innebandyn som genast blir lidande! 
 
Jag har ägnat detta ämne rätt mycket tanke den senaste tiden och kommit fram till att många nog missat just denna del av hemberedskapen. En del har säkert förberett med lite varma filtar, konserver och en och annan vattendunk men den mins lika viktiga innebandyberedskapen är det nog sämre ställt med. Jag vill därför, i egenskap av bloggfather uppmana alla att redan denna vecka börja förbereda sitt eget beredskapskit hemma. Är du osäker på vad som kan vara bra att ha i kitet kan du kontakta ordföranden i din förening eller det lokala innebandyförbundet. Kom ihåg att det alltid är bättre att tänka efter före! 
 
//Bloggfather

Nytt försök, denna gång helt utan skam!

Publicerad 2015-09-01 23:55:00 i Allmänt

Utbränd, utmattad, slutkörd, tom... Kalla det vad ni vill men bloggen har legat nere sen i januari på grund av trytande flow i skrivandet. Jag ska göra ett nytt försök nu inför den nya säsongen, stärkt av en längre tids ledighet men också av innebandyns glöd och glädje! Jag varnar er redan nu! Jag kommer försöka köra en lite mer "ruff" stil, lite tuffare, lite hårdare och lite snabbare på dom hårda orden! En blogg för vuxna som sett och hört en del, både på och utanför planen! Jag kommer inte heller korrläsa på lika noggrannt som tidigare utan bloggen ska få fungera som ett ofiltrerat avlopp direkt från mitt inre ut i cyberspace! 
 
Träningarna har börjat igen! Sommarens öl och grillmat ska bort innan de finstämda innebandymusklerna kan spela fritt. Att fettet drar ner speltempot råder det ingen tvekan om! Men det var faktiskt inte bara Anton som var lite långsam, det var många andra som också hade svårt att få fart på benen. Enblom (Farsan i folkmun) valde en annan approach till de lokalt placerade semesterkilona och såg fördelen i att ha en skyddande skärm hängande från magen ner över de ömtåligare områdena söder om magen (den räddade honom faktiskt vid ett tillfälle redan under träningen idag) 
 
Tvåmålen avhandlades i vanlig ordning och den efterföljande tvagningen gjorde inte heller någon besviken! På vägen hem tipsade keeper och fripassagerare Sverre om att min blogg kunde få större spridning genom att jag på diskret vis la in kända varumärken i mina texter. Vissa skulle visserligen kunna se detta som att jag sålde mig men dom kan rent ut sagt dra åt Hälsingland (förövrigt en av våra vackraste och bäst utbyggda landskap för turism som jag absolut kan rekommendera)! Kommersialismen råder och den som inte hoppar på hamnar ohjälpligt efter. Jag såg genast min möjlighet att utöka bloggandet genom ekonomiskt bistånd i olika former och vill därför passa på att nämna förträffligheten med mina Unihocklubbor! Jag tror att alla kan se vilka trollstavar detta är, särskilt när de svingas med finess av en tränad elitidrottsman som jag själv! Till träningen tar jag mig bäst i min bil, just nu en Volkswagen men den skulle med fördel kunna bytas ut mot ett annat mer lämpligt svenskt märke. En Volvo V70 av nyare modell skulle inte ligga en blivande familjefar och innebandybloggare till last precis. Kontakta mig gärna via bloggen för andra förslag på sponsring som skulle kunna gynna alla parter, eller åtminstone någon part, eller iallafall mig... 
 
Jag väljer att avsluta där, det kan tyckas lite brått och oväntat men det är lite så den här bloggen kommer gestalta sig framöver. Lev med det! 
 
//Bloggfather

Utbränd

Publicerad 2015-01-27 23:38:09 i Allmänt

Förlåt mig! Det har varit ett långt uppehåll och jag förstår att jag på grund av detta tappat många av mina trogna läsare! Jag kommer inte komma med några långdragna förklaringar eller ursäkter utan bara kort meddela att pressen blev för stor. Jag har tidigare pratat om hur svårt det är att jonglera en framgångsrik karriär i människohandelsbranchen med att hålla sin plats i ett av Sveriges främsta innebandylag i division fyra och samtidigt driva en av världens förnämsta innebandybloggar... Det blev för mycket för mig och jag tog en paus. Trevande och försiktigt kommer jag nu försöka ta upp bloggandet igen då jag känner att suget är tillbaka och efter att många fans hört av sig och uttryckt sitt stöd.
 
Det sista jag kommer göra är att svika mina fans! 
 
Vad har då hänt sen sist? 
 
Första halvan av säsongen har förflutit som många tidigare första halvor av säsongen. Trots att vi helt klart är det bästa laget i serien förlorar vi förvånansvärt många matcher! Helst i sista perioden då vi under de två första perioderna etablerat en stabil ledning... 
 
Lagledningen har trummat på i vanlig ordning, insiktfulla utspel har följts av tydliga exempel på hur man INTE ska bete sig i en ledarroll. Jag känner dock att höstens något taffliga spel inte kan skyllas enbart på ledartrojkan. Vi alla har en skyldighet i att se till att vi spelar bra. Hur detta ska gå till väljer jag däremot att vänta med att berätta till ett senare inlägg. 
 
För alla som är intresserade spelas nästa TIBS-match på bortaplan i Vendelsömalmshallen nu på lördag kl 10:45. Det har utlovats korvgrillning och ansiktsmålning för stora som små så ta med familjen och stöd klubben i ditt hjärta! (TIBS alltså)...
 
//Bloggfather

Kort inlägg

Publicerad 2014-10-14 23:45:43 i Allmänt

Det blir som sagt ett kort inlägg idag...
 
Jag ville mest dela den glada nyheten att Zätas innebandykorståg i Staterna rönt nya framgångar. På bilden ses han predika för de kulturlösa hedningarna på butikskedjan Target i Huntsville Alabama.
Vem hedningen i bakgrunden är förtäljer inte historien men man kan tydligt se att han blivit berörd av innebandyns heliga ande. 
 
Trots svårigheter med språkförbistringar, inte ens "Floorball" är ett etablerat begrepp i Amerika, växer skaran av tillhängare för varje dag som går. Det ryktas även om att utvandraren "Barken" anslutit sig till sällskapet och likt Petrus följer sin mästare i det långa och viktiga vandringen genom delstaterna. 
 
TIBS önskar dig all framgång Zäta, men kom hem snart, vi börjar tröttna på att plocka sargen... 
 
//Bloggfather
 
 

Nya roller

Publicerad 2014-10-07 23:48:00 i Allmänt

Total utklassning! Förnedringsbandy! Innebandyns motsvarighet till Brasilien -Tyskland!
 
Den imaginära världsinnebandypressens omdöme var hårt men rättvist TIBS fullkomligt krossade Patiens (pseudonym) i bortamötet i Liljeholmshallen i lördags. I matchens centrum stod en kanske lite otippad hjälte, en yrkesgrupp som verkar utan att synas men saknas så fort de inte är på plats. Vilka och vem kan detta röra sig om tänker ni, jag kommer till det men först ska jag lista vilka det inte är.
 
Det var inte Perre som trots en kraftig bakfylla axlade kaptensskapet och skvätte in den ena delikatessen efter den anda. Det var inte Fille som trots idoga sportsliga försök att jämna ut ställningen med läckra framspel framför egen kasse. Det var inte heller Coach Björta som inte bara stod för säsongens längsta assist till en iskallt avslutande David, utan också stod för delar av coachningen.
 
Men vem var det då undrar ni? 
 
Jo det var ju såklart jag, Ralle! Denna dag hindrad från aktivt spel av en neslig förkylning fick jag istället ikläda mig rollen som coach/players manager men också naturligtvis TOLK! 
 
 

Tolken, en yrkesperson som aldrig står rådvill, alltid vet vad någon annan säger och inte har några problem att säga det till någon annan! En roll så självklart behövlig vid rinkside att det är märkligt att vi inte haft någon förut. Innan match intog jag en rätt tillbakadragen tolkstil där jag lät Coach B tala för egen maskin. Men ju längre matchen gick och ju sluddrigare den allt tröttare Coach pratade desto viktigare blev det att någon med lugn och metodisk stämma kunde översätta svamlandet till lättsmälta instruktioner. 
 
Det var inte mindre än ett genidrag från ledartrojkan, ett utmärkt sätt att tämja en resurs som annars skulle stått outnyttjad under hela matchen. Det enda som oroar mig är att mina insatser under matchen var så framgångsrika att jag inte får gå tillbaka till min tidigare roll som hyperaggressivt defensiv back utan förpasas till fortlöpande tolktjänstgöring...
 
I övrigt rullar säsongen på i maklig takt, saknaden efter Zäta är stor såklart. Men alla tröstar sig med att han gör bättre nytta som innebandypastor i Amerikanska mellanvästern än som tredjehandsval i backlinjen. Rykten på andra internationella innebandybloggar gör gällande att skaror med nyfrälsta innebandytillhängare samlas vid hans predikningar och andaktsfullt lyssnar till hans innebandygospel. Fortsätt kampen Zäta! Sprid ordet och tappa aldrig tron! Vi väntar tålmodigt på din återkomst till innebandyns Jerusalem! 
 
Med dessa ord väljer jag att sätta punkt för kvällens inlägg. Tveka inte att ställa frågor i kommentarsfältet om ni t.ex. vill ha matchscheman eller Zätas planerade rutt för sitt väckelsetåg. 
 
Stay true and remember, Floorball is not a crime! 
 
//Bloggfather
 
 
 

Lättad och med sol i sinne

Publicerad 2014-09-24 00:03:18 i Allmänt

Så satt jag här i mitt kök igen då... Dagens träning förflöt hyffsat smärtfritt men också utan större överaskningar. Till min stora lättnad fick jag inga gliringar för min frånvaro från matchen i helgen, förhoppningsvis är det redan glömt. 
 
På vägen till träningen satt jag och berättade för Robban om mitt rika sociala liv när han avbröt mig och ville prata om laget istället. Han tyckte, och jag höll med om, att det bästa för laget just nu vore att stärka sammanhållningen. Inte för att den egentligen är särskilt dålig nu men för att  kunna direktkvalificera oss till Superligan nästa säsong krävs det att lagledningen lägger i ytterligare en växel och testar nya grepp. 
 
Vi kom fram till att vi i laget ska åka på solsemester tillsammans! Att klubben är ekonomiskt välmående är ett välkänt faktum, mycket tack vare Kassör Carlssons kreativa sinne för bokföring. Att investera en del av det överskottet i spelarna är i våra ögon en mycket god investering! Som Players Manager kommer jag ta upp frågan med ledartrojkan på nästa avstämningsmöte och komma med ett antal förslag. Jag tror det är viktigt att vi kommer långt bort från andra så att vi verkligen får tid att bygga laget men eftersom jag inte är en särskilt berest man vet jag inte riktigt var. Jag uppmanar er läsare, och då kanske framför allt TIBS globetrotter Sverre att i kommentarsfältet komma med förslag på lämpliga resmål.
 
När jag senare efter träningen lämpat av Ollan och Robban började tankarna vandra tillbaka till träningen. Det hade varit annorlunda på något vis men jag kunde inte sätta fingret på vad det var. Känslan av att det var något som saknades under träningen gick inte att bli av med. När jag tio minuter senare kom på mig själv med att köra runt och runt i Gullmarsplansrondellen slog det mig plötsligt var det var. 
Det hade varit alldeles för tyst! Inga dumma frågor hade ställts, inga uppmaningar om att gå med i obskyra Facebookgrupper hade förekommit, inga snusförnuftiga kommentarer om det politiska tillståndet i Sverige hade yttrats. Kort sagt, Zäta, Mr. Zhit Happenz var inte med oss längre utan hade lämnat laget för en pilgrimsfärd i väst. Med det menar jag inte att han skulle gå klädd i väst utan att han åkt till USA för att vara borta så länge hans visum gällde. Huruvida han ska sprida innebandyns gospel i amerikanska södern eller ej ville inte Zäta berätta. Klart var dock att hans frånvaro var påtaglig under träningen och att kvalitén på spelet hade höjts avsevärt. Med det sagt vill jag passa på att tipsa eventuellt intresserade myndigheter om att han vid avfärd från Sverige bar med sig en större summa kontanter och drogrelaterade attiraljer....
 
Ta hand om dig därborta Zäta, eventuellt finns det en plats kvar åt dig när du kommer tillbaka! 
 
Med dem orden vill jag avsluta kvällens inlägg och önska er alla en god natt. 
(Jag ber på förhand om ursäkt för eventuella stav- och syftningsfel) 
 
//Bloggfather
 
 

Innebandyjudas och Robbandieten

Publicerad 2014-09-16 23:50:23 i Allmänt

Träningstisdag och förväntningarna låg på topp redan på morgonen, kul att lira bandy! Men redan under eftermiddagen kände jag oron börja gnaga längst ner i maggropen. Vad skulle grabbarna säga? Vad skulle Coach säga? Beslutet var redan fattat och planerna lagda, att dra sig ur dem skulle vara milt uttryckt ofördelaktigt men ändå tvekade jag. Ni som är trogna läsare av den här innebandyhyllning som jag kallar tibsbloggen vet att det inte är första gången jag känt mig oförmögen att hantera både lagets- och det civila livets krav samtidigt (det så kallade livspuzzlet) men tyvärr blir det inte lättare bara för att man varit i situationen förut... 
Vid samlingen innan träningen tog coach närvaro och inspekterade trupperna inför helgens batalj. Nervositeten steg. 
 
- Vilka kommer inte kunna vara med på matchen? Frågade han med myndig stämma. 
 
Trevande räckte jag upp handen och mumlade försynt något om att resa bort över helgen. Att jag valt att missa första matchen för säsongen kändes både nedrigt och quislingaktigt men ändå ett beslut jag fattat. Jag fick helt enkelt bita i det sura äpplet och stå för det. Efter min patetiska förklaring var överstökad stack coach och kassör Carlsson ögonen i mig;
 
- Menar du allvar? Frågade de. 
 
Jag nickade försiktigt inför deras tomma stinna ögon...

De sa inget mer utan satte bara igång träningen, aldrig har jag känt mig så liten. Jag tror jag fick en förståelse för Judas kval efter att ha förått Jesus, få saker kan kännas värre än att svika ett lag man vet så desperat behöver ens hjälp. 
 
Till min stora glädje verkade beskedet senare tas med en klackspark, ja man verkade nästan glad över beskedet. Antagligen handlade det om ett försök att få mig att känna mig bättre till mods, men viskade kommentarer som jag råkade höra som "good riddance" och "varför åker han inte bort varje helg" fick mig att börja undra lite.
 
Efter träningen kom jag i samspråk med Robban i omklädningsrummet. Ni minns säkert Salsa-Robert? Han som köpt en etta i söderort tillsammans med sin mor? Vi satt iallafall och småpratade lite om träningens resultat när han plötsligt öppnar sin väska och plockar fram ett paket smörgåsskinka och några fikon. När jag frågade förklarade Robert att det var en diet han plockat upp från USA där den fått stort genomslag. Tydligen gick den där under ett namn som jag uppfattade som "Hambug" eller nåt likande. 
 
- Jag har valt att kalla den Robban-dieten sa han stolt. Jag har ökat i både muskelmassa och mental kapacitet och jag återhämtar mig snabbare än jag någonsin gjort tidigare. 
 
Jag såg förvånat på när han rullade in ett par fikon i en skinkskiva och lät den slinka ner. Efter några minuter var både skinka och fikon slut och han dansade sedan på lätta salsasteg ut i duschen. Min omedelbara bedömning av Robbandietens effekter är att detta skulle kunna vara något för hela laget att ta efter. Återstår att se dock hur ledartrojkan väljer att agera.
 
Jag väljer att avsluta detta inlägg lite kort och bryskt. Detta för att jag har en tidig dag imorgon och för att vi tyvärr inte har några fikon hemma. Jag behöver således all sömn jag kan få...
 
Mvh
Bloggfather
 
 
 

Träningsmatch och dementi

Publicerad 2014-09-10 00:00:32 i Allmänt

Idag var det träningsmatch mot Enskede, ett lojt TIBSgäng mötte taggade Enskedare i Strandhallen för lite välbehövlig matchträning inför seriestarten. 
 
Det började hyffsat med att allas vår SalsaRobban, efter några eldiga bakåtsteg i salsatakt, på direktsskott smaskade upp bollen i nättaket på passning från Holken. I samband med målet diskuterades även på bänken varifrån Holken fått sitt smeknamn. Många varianter diskuterades men till slut kom vi fram till att det antagligen berodde på hans brinnande miljöintresse. När han inte spelar bandy (eller rockar loss på karaokegolvet) samlar han in batterier i naturen som han sedan deponerar i Stockholm Stads många batteriholkar. 
 
Efter periodpausen gick Enskede upp i ledningen för att sedan snabb kvitteras igen av TIBS. Denna gång var det  TIBS egna Sedinbröder, Anton och Orran Wågström som klev fram och skapade liv i matchen igen. Anton petade påpassligt in en retur (typ fyra gånger) efter att Orran gjort en räd in i motståndarens försvarszon. Därefter gick Enskede upp i ledning igen, och igen! 
 
Med 2-4 inför sista perioden såg det tungt ut. Då klev Coach Björta fram, ÄNTLIGEN (Red. Anm.) och spelade på frislag fram en snabb pass till Orran W (förövrigt den "snygga" Sedinbrollan)  som enkelt stänkte upp bollen i nätmaskorna bakom ett förvirrat Enskedeförsvar. Slutställningen fastställdes tillslut till 4-4 efter att Felix farsa som skötte sekretariatet lagt till ett mål på poängtavlan till TIBS favör. Lyckligtvis sammanföll det med att hans son samtidigt passade fram vår hungrige batterisamlare som, som han själv sa: "enkelt fick lägga ytterligare ett AAA-Duracell till holken"
 
Fyra fyra var i efterhand ett helt ok resultat för TIBS som inte kan sägas göra sin bästa match. Det räddade också stämningen i bilen eftersom jag tagit på mig att skjutsa hem en av motståndarna som på grund av interna stridigheter i Enskede inte "fick plats" i någon av deras bilar. En vinst i någon favör hade kunnat skapa dålig stämning i bilen, istället blev det en festlig tillställning där Salsarobban berättade om sina dansvanor, hur det är att bo med sin mor (som förövrigt är en ivrig läsare av bloggen) samt vilken enorm nyckelkompetens han är för företaget han jobbar på. Övriga i bilen lyssnade intresserat och kände oss lyckligt lottade över att få dela vår tid med en sådan gigant av en man. 
 
Avslutningsvis vill redaktören göra en rättelse i ett tidigare blogginlägg. Jag har tidigare anklagat en spelare, som jag av sekretesskäl valt att kalla för Antonia tror jag. Jag har hävdat att han istället för att spela DM-match skulle befunnut sig på en suspekt golfresa tillsammans med ett par andra ej nämnda spelare i laget. Jag vill vara noga med att jag aldrig presenterat detta som fakta utan som "vaga spekulationer" men "Antonia" har ändå tryckt på för en rättelse.

Alltså, Antonia befann sig alltså inte på golfresa under förra DM-helgen utan på kalsongkrängarkonferens i Krakow. Där, bland lättklädda män och kvinnor krängde han kallingar och drack Champansch för traktamentespengar. Jag vill passa på att be Antonius om ursäkt för att jag förmedlat en felaktig bild av hans förehandande och hoppas att vi när jag nu presenterat korrekt information kan stryka ett sträck över det här och gå vidare. 
 
Over and out! 
 
//Bloggfather
 
 
 
 

När kärleken sätts på prov...

Publicerad 2014-09-02 23:54:51 i Allmänt

Förra helgen ställdes jag inför ett dilemma. Jag tvingades välja mellan de två viktigaste elementen i mitt liv och hur jag än valde skulle den ratade sidan uppleva det som ett enormt svek. Jag kunde inte vinna tycktes det...
Såhär var det, min kära och alltid förstående sambo, vi kan kalla henne Tess efter hon i Peter Lemarc-låten, hade föreslagit en mysig helg på landet. Det var underförstått i hennes förslag att det inte var ett förslag utan en order om tvångsmys i sommarstugan. Inte mig emot naturligtvis, det vore inte första gången vi flydde männskobyn för några nätter utan el och rinnande vatten, men problemen började hopa sig redan helgen före den beordrade landethelgen. Vi spelade nämligen DM-turnering ute i Tullinge och spelade till den grad så bra att vi till de flestas förvåning tog oss vidare för spel även den efterföljande helgen. Alltså densamma som vi skulle dra till skogs... 
 
På den efterföljande träningen, omnämnd i min förra blogpost insinuerade Coach Björta, att uteblivet spel under DM inte skulle ses på med blida ögon från ledartrojkan. Att inte ställa upp när laget kallade var detsamma som när Vidkun Quisling gjorde gemensam sak med nazisterna när de invaderade Norge på 40-talet. (historisk referens för den intresserade) Matcherna skulle spelas i Åkersberga under både lördagen och söndagen vilket totalt omöjliggjorde vidare resa till torpet. 
 
Vad skulle jag göra? Landethelgen var hotad. Tess, som hanterat min kärlek till innebandyn utan alltför stor svartsjuka, även om hon satte ner foten när jag ville sova med klubban mellan oss i sängen, skulle bli mycket besviken om hon fick åka till det ensamma huset i skogen själv. Coach, min andra bättre hälft, skulle uppleva mig som en förrädare om jag inte ställde upp för laget. De övriga lagmedlemmarna skulle knappast heller uppskattta att jag satte andra kvinnor framför "fru Plastboll...
 
Onsdagen och torsdagen reds jag av ångeskval, hur jag än vände och vred på problemet fann jag ingen lösning. När fredagen närmade sig visste jag fortfarande inte hur jag skulle göra och min tidsfrist till bägge parter började närma sig. Planer om att klona mig förlades tillsammans med funderingar på att låta Tess åka till stugan med min bror... Precis när jag skulle till att ge upp kom en ljusning vid horisonten... Sjukdom hade åderlåtit den annars starka truppen från föregående helg, diverse andra märkliga förhinder dök upp, "golfresor", "Ikeaturer", "Toga-partyn" osv. osv... Likt Agatha Christies "Tio små negerpojkar" droppade en efter en av för att slutligen lämna en utarmad trupp till DM-spel. 
 
Lagledningen såg ingen annan utväg än att lämna WO till helgens matcher. En skamfläck som kommer vara svår att putsa bort från TIBS annars så vackra klubbsköld. Men som lämnade mig fri att åka till landet, utan att för en skull förarga den annars så svartsjuka Plastbollsmadamen och hennes underhuggare Coach B.
 
Sensmoralen av denna berättelse är att det ibland kan komma något positivt ur en WO, att Coach B är svartsjuk och att det är svårt att samla folk till bortamatcher i Åkersberga. 
 
Jag kunde iallafall för stunden glädjas åt att jag lyckats jonglera de två största kärlekarna i mitt liv, utan att försuma någon part. 
 
Jag vet att det här inlägget kanske blev lite mer personligt än vanligt. Jag låter detta vara ett undantag för att ge er en inblick i mitt annars så dunkla känsloliv. Framöver kommer jag nog fortsätta fokusera på innebandyn i den här bloggen men jag kan inte garantera att jag svävar ut i liknande historier igen. 
 
Tills dess önskar jag er allt gott och evig lycka i er innebandykärlek....
 
//Bloggfather

Golf!?

Publicerad 2014-08-26 23:37:28 i Allmänt

Som rutinerad innebandyräv lever man efter ett antal vedertagna sanningar; domaren är dum i huvudet, coach ser inte ens fulla potential och de första träningarna är alltid de med flest deltagare. Det är fortfarande lite för tidigt för att komma med konkreta exempel av de två första sanningarna (även om Coach C oroväckande nog fortsätter att matcha mig på backplats) men den tredje slog in idag. Redan på den tredje träningen för säsongen hade deltagarnivån sjunkit med 25% från träningen innan. Siffrorna kan vara något missvisande eftersom jag hittade på dem precis nu men jag är ganska säker på att de stämmer. 

Vanligtvis brukar det stora tappet av spelare ske när tränings- och medlemsavgift ska krävas in.  Kassörmattes kopplingar till Tyresös undre värld har fått många betalningsovilliga spelare att på de märkligaste sätt försvinna i "olyckshändelser" och "skador... Så var dock inte fallet denna gång. Det ryktades redan i omklädningsrummet innan träningen att innebandy tydligen inte är den enda sport som går att utöva med boll och klubba. Ett antal spelare (av integritetsskäl kan vi kalla dem "Antonelle", "Oscarius", Ollever, och Roberto) har tydligden avstått från träning för att bedriva osanktionerad golfverksamhet. Att Coach D inte tar i med hårdhandskarna och ryter till kan enbart bero på svagt ledarskap och att de ovan nämnda herrarna har betydande investeringar i klubben. 
Jag låter mig dock inte säljas utan vill peka på det enorma svek som detta innebär mot klubben vi alla älskar! Att sätta golf före innebandy är både perverst och avvikande, i Robertos fall kan detta tyckas som naturligt bettende men ändock inget som man från ledningshåll kan tolerera. Jag väntar med spänning på hur Coach kommer hantera denna prekära situation inför helgens DM-spel... 
 
Förra helgen bjöd faktiskt på innebandypropaganda i dagarna två. TIBS ställde upp i DM-kval och gick naturligtvis vidare i turneringen med minsta möjliga marginal. Eftersom jag var inviterad på en större familjesammankomst i närheten av Norrtälje samma helg kunde jag bara medverka vid den första matchen. Detta resulterade i vinst i första matchen, oavgjort i andra och förlust i tredje. Det är med andra ord tydligt att den gamla klyschan "en spelare gör inget lag" kan läggas på idrottspråkshistoriens skräphög...
 
Nu väntar nya bravader i Åkersberga nästa helg, mer om det kommer naturligtvis så håll utkik.
 
Tills dess önskar jag er alla fortsatt innebandyframgång och kallt vatten i vattenflaskan!
 
//Bloggfather
 

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela